Na cestě Možná to byli létající savci s černobílým viděním na trhu Chua-nan a s vyraženým dechem náhle zastavil se svět V paprsku elektronů je někdy hrůza krásná jak květy na mechu tam koronavir světélkuje Obručí sevře lidské plíce v potu, zimnici a kašli ďábelskou silou dusí až do selhání orgánů Pár kapek stačí a smrtící poslání jako blesk letí mezi zeměmi a kontinenty Tisícům bere životy Prosluněné lístky stromů sasanky na stráních ptačí zpěv a nová hnízda mezi lidmi ale rostou rozestupy podivné ticho a prázdno měst kde usídlil se strach V izolaci myšlenky jsou bytí ve světle tančí do tmy střemhlav padají jak nejistota cest jak horečné hledání léku ve zkumavkách laboratoří a hrdinné postavy v bílém s rukama napřaženýma bez oddechu bojují o životy druhých – záchranné čluny na cestě do postpandemických dnů© Jana Witthedová |
På väg Kanske var det de flygandedäggdjuren med svartvitt seende på marknaden i Wuhan och plötsligt i bestörtning stannade världen I elektronstrålarna är skräcken ibland vacker likt blommor i mossa lyser coronaviruset där Ett bälte dras åt om lungorna under feber, hosta och kallsvett kväver med djävulsk kraft tills organen ger upp Några droppar räcker och det dödliga budet flyger som en blixt mellan länder och kontinenter Tar livet av tusentals Trädens solbelysta blad vitsippor på sluttningarna fågelsång och nya bon men mellan människorna växer avstånd en egendomlig tystnad och tomhet i städerna där rädslan slagit rot I isolering blir livet tankar som dansar i ljuset och faller huvudstupa i mörkret likt osäkra vägval likt febrigt sökande efter botemedel i laboratoriernas provrör och hjältemodiga gestalter i vitt med utsträckta armar kämpar utan uppehåll för andras liv – livbåtar på väg mot postpandemisk tid Översättning Mats Larsson och Jana Witthed © Jana Witthed |
Auf dem Weg Vielleicht waren es die fliegendenSäugetiere die schwarz-weiß sehen auf dem Markt von Huanan und die Welt blieb mit stockendem Atem stehen In den Elektronenstrahlen erscheint der Schauder bisweilen schön wie Moosblüten phosphoresziert dort das Coronavirus Ein Reifen legt sich um menschliche Lungen mit Schüttelfrost, Schweiß und Husten würgt bis zum Organversagen Es genügen ein paar Tropfen und die tödliche Mission fliegt wie ein Blitz durch Länder und Kontinente Stiehlt Tausenden das Leben Auf den Bäumen das sonnenbeschienene Laub Windbuschröschen an den Hängen Vogelgesang und neue Nester Doch zwischen Menschen wachsen Abstände eine seltsame Stille leere Städte wo sich Angst eingenistet hat In der Isolation besteht Dasein nur aus Gedanken die im Licht tanzen kopfüber in die Dunkelheit fallen wie Unsicherheit der Wege wie fieberhafte Suche nach einem Heilmittel in den Reagenzgläsern im Labor und heroische Figuren in Weiß mit ausgestreckten Armen kämpfen ohne Unterlass um Menschenleben – Rettungsboote auf dem Weg in die postpandemischen Tage Übersetzung: Klára Hůrková © Jana Witthed |