Na cestě

Možná to byli létající
savci s černobílým viděním
na trhu Chua-nan
a s vyraženým dechem
náhle
zastavil se svět
V paprsku elektronů
je někdy hrůza krásná
jak květy na mechu tam
koronavir světélkuje
Obručí sevře lidské plíce
v potu, zimnici a kašli
ďábelskou silou dusí
až do selhání orgánů
Pár kapek stačí
a smrtící poslání
jako blesk letí
mezi zeměmi a kontinenty
Tisícům bere životy
Prosluněné lístky stromů
sasanky na stráních
ptačí zpěv
a nová hnízda
mezi lidmi ale rostou
rozestupy
podivné ticho
a prázdno měst
kde usídlil se strach
V izolaci myšlenky jsou bytí
ve světle tančí
do tmy střemhlav padají
jak nejistota cest
jak horečné hledání léku
ve zkumavkách laboratoří
a hrdinné postavy v bílém
s rukama napřaženýma
bez oddechu
bojují o životy druhých –
záchranné čluny
na cestě
do postpandemických dnů

© Jana Witthedová





På väg

Kanske var det de flygande
däggdjuren med svartvitt seende
på marknaden i Wuhan
och plötsligt
i bestörtning
stannade världen
I elektronstrålarna
är skräcken ibland vacker
likt blommor i mossa
lyser coronaviruset där
Ett bälte dras åt om lungorna
under feber, hosta och kallsvett
kväver med djävulsk kraft
tills organen ger upp
Några droppar räcker
och det dödliga budet
flyger som en blixt
mellan länder och kontinenter
Tar livet av tusentals
Trädens solbelysta blad
vitsippor på sluttningarna
fågelsång
och nya bon
men mellan människorna växer
avstånd
en egendomlig tystnad
och tomhet i städerna
där rädslan slagit rot
I isolering blir livet tankar
som dansar i ljuset och
faller huvudstupa i mörkret
likt osäkra vägval
likt febrigt sökande efter botemedel
i laboratoriernas provrör
och hjältemodiga gestalter i vitt
med utsträckta armar
kämpar utan uppehåll
för andras liv –
livbåtar
på väg
mot postpandemisk tid

Översättning Mats Larsson och Jana Witthed

© Jana Witthed



Auf dem Weg

Vielleicht waren es die fliegenden
Säugetiere die schwarz-weiß sehen
auf dem Markt von Huanan
und die Welt blieb
mit stockendem Atem stehen
In den Elektronenstrahlen erscheint
der Schauder bisweilen schön
wie Moosblüten
phosphoresziert dort
das Coronavirus
Ein Reifen legt sich
um menschliche Lungen
mit Schüttelfrost, Schweiß
und Husten würgt
bis zum Organversagen
Es genügen ein paar Tropfen
und die tödliche Mission
fliegt wie ein Blitz
durch Länder und Kontinente
Stiehlt Tausenden das Leben
Auf den Bäumen
das sonnenbeschienene Laub
Windbuschröschen an den Hängen
Vogelgesang
und neue Nester
Doch zwischen Menschen
wachsen Abstände
eine seltsame Stille
leere Städte
wo sich Angst eingenistet hat
In der Isolation besteht Dasein nur
aus Gedanken die im Licht tanzen
kopfüber in die Dunkelheit fallen
wie Unsicherheit der Wege
wie fieberhafte Suche
nach einem Heilmittel
in den Reagenzgläsern im Labor
und heroische Figuren in Weiß
mit ausgestreckten Armen
kämpfen ohne Unterlass
um Menschenleben –
Rettungsboote
auf dem Weg
in die postpandemischen Tage

Übersetzung: Klára Hůrková

© Jana Witthed

Zpět - Tillbaka - Zurück - Back