Skapande ger mig glädje och nya insikter

På årets Bok & Bibliotek i Göteborg den 24-25 september representerades Tjeckiska republiken av Tjeckiska centret i Stockholm, från svensk sida var det Slaviska institutionen vid Stockholms universitet som samarbetade om programmet och det nya svenska förlaget Aspekt. När jag har läst pressmeddelandet om mässan och dess deltagare såg jag flera kända namn, t ex författaren Jáchym Topol, känd i Sverige tack vare Tora Hedins utmärkta översättningar (även hon tog aktiv del i mässan), översättarna Dagmar Hartlová och Eva-Kersti Almerud (sedan länge chefredaktör för tidskriften Bulletinen), Miloslava Slavíčková och Mats Larsson… Jag intervjuade den tjeckiske poeten Jana Witthed, bosatt i Sverige, som också hon aktivt deltog i mässan, om hennes intryckt av årets Bok & Bibliotek.

•  Jana, du deltar tydligen i bokmässan varje år, men i år var den för dig, en tjeckisk poet bosatt i Sverige, säkert ovanligt intressant. På vilket sätt?

Jag var väldigt glad för att Tjeckiska centret hade en monter på bokmässan i år. Det var förstås mycket roligt att Jáchym Topol och Jaroslav Rudiš kom dit och att man kunde träffa och prata med dem och med deras översättare. Det är ofta svårt för små länder och udda språk att nå ut, därför är det så glädjande med detta initiativ. Jag är mycket intresserad av konst och design och väldigt stolt över att de tjeckiska böckerna håller en hög kvalitetsnivå även beträffande grafik och bokformgivning.

I samtal med Dr. Jan Kára, Tjeckiens ambassadör i Sverige

Det var också härligt att se att ambassadören Jan Kára och hans fru Dana Kárová tog sig tid att besöka bokmässan. Sedan är bokmässan en tillställning fylld med oändligt många intressanta seminarier och andra programpunkter. I år var det Spanien som var i fokus, och det är ett land som onekligen också har mycket intressant litteratur. Det pågår alltid flera seminarier och monterprogram samtidigt, och man kan inte besöka ens en bråkdel av dem som är lockande. Allt som handlar om den tjeckiska litteraturen är alltid mycket fängslande för mig. Men bokmässan kretsar kring hela världens litteratur. En väldigt intressant programpunkt, som jag gärna skulle nämna, var Anna-Lena Lauréns redogörelse för sina erfarenheter från Georgien, Tjetjenien, Ingusjien, Abchazien och Dagestan. Jag skulle vilja rekommendera hennes nya bok om Kaukasien, den är mycket klargörande och givande. Hon är en orädd och klok finlandssvenska, som bl a har varit Moskvakorrespondent.

•  Du skriver i huvudsak poesi, men då och då också prosa och tidningsartiklar. Vad var din första tanke om de nya möjligheterna gällande tjeckisk-svenskt litterärt samarbete?

Du syftar på det nya förlaget Aspekt, som startats av Tora Hedin, Mats Larsson och Lova Meister. Den första tanken var nog att det är jättekul och att jag önskar dem all lycka till i världen. Att ge ut tjeckisk litteratur i svensk översättning är inte lätt, det har Mats Larsson och jag erfarenhet av och säkert alla andra som har försökt. Men här kommer de som verkligen älskar och känner tjeckisk litteratur in och det värmer verkligen. Det är inte lätt att starta ett så specialiserat förlag, det är inte bara att översätta och låta trycka ut en bok, den svåra biten är att få ut den till allmänheten, dvs PR, försäljning och distribution. Och att få ihop det hela ekonomiskt.

•  Det är inte lätt att skriva poesi, och att översätta den är ännu svårare. Vissa författare undviker också egna offentliga framföranden av sina alster, eftersom de tror att de inte är tillräckligt bra uppläsare. Men med dig är det helt annorlunda. Jag har hört flertalet av dina uppläsningar på Tjeckiska centret i Stockholm och på Tjeckiska dagarna i Kyrkekvarn nära Jönköping. Nu har du läst på Bok & Bibliotek i Göteborg. Vad läste du där och på vilket språk? Var läsarnas intresse stort och vad var deras respons?

Jag läste dikter ur min senast utgivna bok, diktsamlingen Kristallandets skeppsbrutna. Uppriktigt sagt så funderade jag på att läsa även några av mina nya svenskskrivna dikter, men eftersom boken fanns i både Tjeckiska centrets och förlaget Symposions montrar samt för signering på ”Rum för poesi” så valde jag till slut att läsa enbart ur denna. Jag läste på svenska, att läsa på tjeckiska hade varit tämligen meningslöst, eftersom publiken överlag ju var svensktalande. Det kanske inte är min sak att recensera min egen uppläsning, men intresset fanns och vid signeringen fick jag många uppskattande kommentarer.

Diktsamlingen "Kristallandets skeppsbrutna" publicerades 1997 i den tjeckiska upplagan på bokförlaget PROTIS i Prag och i svensk översättning 2009 vid Brutus Östlings Bokförlag Symposion i Eslöv. Boken fick ett bidrag från Kulturdepartement i Tjeckien avsedd för översättningar av tjeckisk litteratur utomlands. Om bidraget bestämmer slutgiltigt Kulturdepartement i Tjeckien på grundval av rekommendationer från kommissionen, Institutionen för konst och bibliotek. Efter det att boken presenterades för läsarna i Sverige erhöll den även Kulturrådets litteraturstöd. Kulturrådet bedömer t ex bokens kvalitet, originalitet och komplexitet, gestaltning av idéer och erfarenheter och för skönlitteratur i svensk översättning gäller, förutom ovanstående bedömningsgrunder, att översättningen är av god kvalitet. (anm. red.)

•  För inte så länge sedan hade du den stora äran att representera Tjeckien i USA. Vad var det för händelse? På vilka andra platser har du egentligen haft uppläsningar?

Det var en författarkväll på Czech Center i New York, en tvåspråkig uppläsning där mitt författarskap presenterades. Jag läste den tjeckiska texten och Anna Balev läste de engelska översättningarna av texterna. Läsningen följdes av en stund för samtal och det var intressant och mycket trevligt. Om jag tänker på de uppläsningar som ägt rum på senare tid så har jag förutom dem som du redan har nämnt – Tjeckiska centret i Stockholm och i New York och på Tjeckiska dagarna i Kyrkekvarn – läst t ex i tjeckiska PEN-klubben, i det obeskrivligt vackra Klementinum, på Forum för poesi och prosa, kallat ”landets ledande scen för uppläst litteratur”, på Göteborgs bibliotek… Jag har också blivit inbjuden att presentera mitt författarskap på Författardagen… Förresten läste jag på Bok & Bibliotek även förra året, men då på Sveriges Författarförbunds litterära scen.

•  Oftast är ett litteraturalster resultatet av någon upplevelse och en reaktion på denna. Har det varit så även i ditt skapande?

	Läsning i Rum för poesi

Många gånger är det så, men det finns även författare som baserar sina texter på tidningsurklipp, saker de har hört och liknande. Men hos alla kommer de egna upplevelserna in någonstans i alla fall. Mina texter utgår många gånger från mina upplevelser men olika upplevelser kan blandas med andra. Fantasin, olika sorters information, research och förmågan att leva sig in i andras liv och andras världar är alltid ett viktigt inslag. Det är bl a det som är den litterära gestaltningen. Jag skrev texter som ganska liten, men inte poesi. Som liten brukade jag däremot vinna olika recitationstävlingar i skolan och i den nationella Ungdomens kulturtävling och jag skickades eller kallades att recitera dikter här och var. Jag läste som barn alltid väldigt mycket, men först i tonåren började jag sluka poesi. Då förstörde jag också mycket papper med olika utkast till poesi. Men jag kunde inte låta bli och på den vägen blev det sedan.

•  I dina alster ser man påverkan av det tjeckiska 60-talet, flykten därifrån, det nya livet i Sverige och längtan tillbaka hem. Tror du att du skulle skriva poesi även utan dessa upplevelser?

Det är intressant fråga som även jag, redan tidigare, har funderat på. Svaret är ett tveklöst ”Ja”. Men det var starka upplevelser och jag är säker på att de betydde mycket för mina försök att skapa litteratur ur det upplevda. Och kanske ännu mer för tilliten. Jag blir alltid väldigt osäker på om det jag har skrivit duger, om det är tillräckligt bra och om det har någonting att säga andra. Men dessa dikter har fått så oerhört mycket positiv respons så det blev en sporre för att fortsätta mitt skrivande.

•  När skrev du något senast? Handlade det om samtiden? Jag frågar för att man ofta kritiserar författare från den kommunistiska eran för att de inte kan släppa detta tema.

Nej, jag har inte gått tillbaka till dessa teman senare. I alla fall inte i poesin. Jag har berört många olika teman sedan dess, barnens värld, kärleken, olika händelser hemma och i världen, existentiella frågor, man hittar även situationsdikter. Just nu skriver jag bl a på en bok där det blir en hel del om Sverige.

•  Dina dikter har fått flera utmärkelser och är översatta till sex olika språk. De har publicerats bl a i Tvar, Obrys, Severské listy, Český dialog och i översättning också i olika internationella tidskrifter. Vad får du ut av ditt skapande?

Framför allt glädje och nya insikter. Glädje som är sprungen både ur själva skrivandet och ur läsarnas upplevelser av publicerat material, i de fall de har vänligheten att dela med sig av dem. Jag skulle inte kunna leva utan skrivandet, tror jag i alla fall. Men jag vill inte förneka att en hel del bekymmer också följer med, men någonstans i djupet av mitt hjärta känner jag nog att det är värt det.

	I diskussion med Mats Larsson

•  Översättaren Mats Larsson översatte dikterna från den prisade diktsamlingen Trosečníci křišťálové země (Kristallandets skeppsbrutna). Kan du berätta något om boken? Har ni planer på ytterligare samarbete?

Översättningen är ett samarbete mellan Mats och mig. Det är just den boken där ockupationen 1968 skildras. Men även här finns många andra teman, t ex dikter som På barnsjukhuset, Advent osv. Diktsamlingen innehåller också en annan typ av dikter, dikter om vilka den kände litteraturkritiker Pavel Kotrla skrev att ”de får mer abstrakta, bitvis nästan metafysiska drag”. Vi har pratat om att översätta dikter ur den diktsamling som kom ut i Prag 2007, en dikt, Ögonen, är redan färdig.

En dikt från diktsamlingen "Kristallandets skeppsbrutna"

•  Många säger att de aldrig läser dikter, att de inte begriper sig på poesin. Skulle du kunna kommentera det?

	Uppläsning på Tjeckiska centret

Jo, så är det, även jag har stött på en hel del läsare som säger sig inte ha lust att läsa poesi och vissa av dem klagar på att det är för svårt. Du tar upp en intressant sak men det är omöjligt att penetrera denna ganska komplexa problematik på det utrymme som vi har här, man skulle kunna skriva en hel uppsats om detta. Men i korthet: Jag anar en sorts fördom, och i så fall är det verkligen olyckligt för både läsare och litteratur. Ibland, om man frågar den man samtalar med när han eller hon gav sig i kast med en dikt eller diktsamling senast, får man till svar att sedan skolan gav henne eller honom det till uppgift har han/hon inte sökt sig dit. Någon beklagar sig över att inte förstå sig på dikter. Sedan säger en och annan förläggare att han eller hon inte kan ge ut poesisamlingar eftersom de säljer för dåligt. Jag tycker att skolan har ett ansvar, den hjälper inte direkt till med att utveckla lusten till poesiläsande. Ett stort fel har varit, och kanske lite varstans fortfarande är, att man i undervisningen förbiser en av diktens viktigaste funktioner, nämligen att den överskrider sig själv och därmed kan ge oss nya och oväntade insikter och infallsvinklar. En dikt är även ljudmålande, klang och rytm, en atmosfär, som bär oss med sig, detta har ytterst sällan fått genomslag i undervisningen. Fantasin, som är grundläggande i poesin har inte fått komma fram på rätt sätt heller. Det som borde vara skolans huvuduppgift när det gäller läsning av poesi är att ge barn och ungdomar olika ingångar. Själv anser jag att poesi passar vår tid alldeles utmärkt. Med sin korthet, hänger den ihop med vårt sätt att leva, många av oss har ju ständigt lite ont om tid. Dikten fäster sin blick på specifika situationer och av dem framkallade emotioner eller intryck. För en kort stund får den oss att fundera och känna efter. Detta stämmer bra med våra ofta jäktade och sönderstyckade dagar. Men det är inte allt. Poesi har en estetisk ådra, det är en lek med ord, men en lek med allvar bakom. Den hjälper oss att se, förstå och att identifiera oss. En viktig aspekt är att det konstnärliga verkligen försöker gå på djupet, vilket är av stor betydelse i våra dagar när ytligheten tar allt mer plats. Media ägnar sig numera framför allt åt att underhålla oss, ge oss lätta och enkla tidsfördriv, sälja oss våra egna illusioner, medan poesi ger oss chansen att vidröra vårt innersta, närma oss kärnan i livets olika situationer, den informerar oss om själens tillstånd, och hjälper oss att utveckla den empatiska förmågan, vilket är av stort värde i det samhället vi lever i. Dikten öppnar skilda existentiella utvägar, griper efter livets mening och allt detta i sin kompakta form. Jag menar att poesins obegriplighet på sätt och viss är en myt, varför inte hellre glädjas åt upplevelsen och upptäckandet. Men att bryta vanor eller t. o. m. fördomar är som bekant svårt och tidsödande, det som behövs är att låta människor närma sig dikten på ett öppet, opretentiöst sätt och att ge dem de redan nämnda ingångarna.

•  Jag antar att dina alster precis som de flesta andras oftast först hamnar i någon byrålåda där de väntar på att bli publicerade. Nu öppnas en ny möjlighet att publicera de – har du tankar på samarbete med det nya förlaget?

Jag skulle väldigt gärna samarbeta med dem.

•  Var kan vi läsa dina dikter? Har du någon hemsida?

Den absolut bästa vägen är att ta del av diktsamlingarna, som man även kan låna på de flesta bibliotek båda i Sverige och i Tjeckien. Det är lite svårare med de svenskskrivna dikterna, som mest har publicerats i diverse tidskrifter. Tyvärr är brist på tid en faktor som avspeglar sig mer än tydligt på min hemsida. Den är lapptäcke från olika tider och jag när alltid en förhoppning om att tiden kommer att räcka till att modernisera den. Men en del dikter och andra texter kan man alltid läsa där.

•  Jag tackar för samtalet och önskar dig lycka till i framtiden.